torsdag 12 november 2009



Jag har börjat få klarhet i saker. Och det gör ont. Men samtidigt kommer han att få lugn och ro, äntligen. Slippa kräkas, stressa och må dåligt. Men han lämnar oss kvar, med all sorg och alla minnen. Vår första hund, vår lilla "clown" som vi älskat och även ibland tyckt mindre bra om. Han har gett oss så otroligt mycket och nu är det dags för oss att ge honom något i gengäld. Han får frid.

Han finns hos oss för alltid. Vår älskade Lobo

1 kommentar:

Jenny sa...

nämen gud så tråkigt att behöva ta ett sånt beslut. det är aldrig roligt.

man får, såspm du skrev, komma ihåg alla stunder man haft. Pacha är nog den hund man varit mest irriterad på genom tiderna men även den som lämnade störst tomrum.