lördag 27 februari 2010

Förlossningen

16 februari

Vaknade med ett ryck av en konstig känsla. Klockan visade strax efter 5 på morgonen. En molande värk i magn, som mensvärk nästan. Somnade om och vaknade senare av Gustavs väckarklocka. Klev upp och förvarnade honom på att det skulle bli en kort dag på jobbet. Klev i säng och kände nästa värk när han åkt till jobbet vid 6.30. Efter det kom värkarna var 10:e minut. De ökade succesivt i styrka. Ringde mamma som trodde att det startat! Jag blev lite skraj. Hon tyckte att jag skulle ringa hem Gustav. Men tänk om det inte va på riktigt? Vill ju inte att han ska komma hem i onödan.

Ringer Gustav och bestämmer att han ska komma hem. Nu börjar det göra ganska ont. Jag övar andning. Känner att värken har en start, topp och hur den sedan försvinner. Underbara känsla!

Vi 9 kommer Gustav hem. Vi klockar värkar, men det har inte hänt så mycket. De kommer ganska oregelbundet, men med ca 10 minuter mellan. De ökar ännumer i styrka och jag börjar få det jobbigt. Gustav stöttar och peppar, håller handen och påminner mig om att slappna av. Vi är ett bra team!



Får några fruktansvärda värkar frammåt 14. Jag tappar nästan fattningen en stund och tårarna sprutar. Hur i helvete ska jag fixa detta? Smärtan är fruktansvärd när värken når sin topp. Ringer förlossningen och de tycker vi ska komma in för bedömmning. Vid halv tre får vi komma in. De kopplar på en såndär värkmätare. De kommer var 5:e minut och jag är öppen nästan 3 cm. Får åka hem, vilket vi var inställda på. Känns skönt att ha kollat upp hur långt vi var gågna.

Väl hemma igen kommer värkarna tätare. Gustav klockar och vid 17-tiden kommer de med 3 minuter mellan. Ringer förlossningen igen och vi åker in. Får några hemska värkar i bilen. Jag vill vagga och gunga med höfterna vilket är helt omöjligt i bilen. Jag biter ihop och andas. Gustav kör så försiktigt det bara går.

Väl framme undersöks jag igen. Öppen ca 5 cm. Skönt, det går frammåt! Vi snackar smärtlindring med barnmorskan och jag är öppen för förslag. Allt utom sterila kvaddlar! Får akupunktur i höger öra, tillsammans med en dexofen. Hejja! Jag och Gustav kryper ner i ett bad och myser mellan värkarna. Akupunkturen tar bort topparna av värkarna, så jag har det ganska bra faktiskt. Va det inte värre än såhär? Hehe...




Jag vill inte ligga still, så vi vandrar upp och ner i korridoren med mitt gåbord. Stannar, gungar och andas när värkarna kommer. Skoningslösa! Jag är fortfarande stolt över mig själv. Har inte brytit ihop och tappat fattningen mer än den gången hemma i vardagsrummet. Gustav hejjar på och påminner mig att försöka slappna av så gått det går. Han är verkligen bäst! Han håller sig sansad och är lugn vilket smittar av sig.

Nu har jag inte så bra koll på tiden, men jag blir undersökt strax innan skiftbytet (20 kanske?) och de tycker att det stannat av. Har inte öppnat mig något mer. De bestämmer sig för att ta hinnorna. Vattnet sipprar ut och det känns helskummt! Hinner knappt med innan värklarna från helvetet kommer. Jag vill ha mer smärtlindring och det är NU! Får lustgas. Me like! Gustav också. Håller värkarna istyr en stund, innan de måste vrida upp styrkan på max. Jag försöker få nån ordning på andningen, men det är svårt i masken.



Nu kommer värkarna så tätt att jag bara vill somna in och aldrig mer vakna. Suger lustgas nonstop, tuppar nästan av. Ge mig ryggbedövning, NU!!! Sköterskan (eller barnmorskan?) börjar göra i ordning för ryggbedövning. Sätter dropp och ringer på narkosläkaren. Det känns som en evighet innan det är dax. Nu har jag så ont att jag knappt vet vad som händer. Lustgasen är helt underbar. Hade inte klarat en sekund i dessa smärtor utan den. Jag tror att jag andas den nonstop fortfarnade. Har inte så bra minne från denna del av förlossningen. Narkosläkaren kommer in tillsammans med en såndär lärling. Han ska tydligen sticka mig i ryggen. Nu är man nån jävla försökskanin också. Inte har dom frågat mig vad jag vill. Han ber mig sätta mig upp. Alla kan tydligen sitta upp!
Ursäkta?! Jag har ju en bebis som är påväg ut, hur skulle det gå till hade du tänkt? Jag är så arg på honom att jag slänger ur mig något opassande i stil med; -Kyss mig i röven! Jag är inte alls glad. Jag tror att Gustav skrattar åt mina väl valda ord.

Jag lyckas i alla fall sätta mig på sängkanten. Sen kommer sticket. Precis när jag har en värk. Jag skriker. Högt! Tur att jag har masken för nyllet, annars vet jag inte vem jag hade gjort hörselskadad. Nybörjaren som sticker mig i ryggen blir tydligen rädd pga av min reaktion så han backar undan och låter proffset fixa. Jag minns att jag tänkte på pappa, att jag skulle hamna i rullstol jag oxå. Idioten kommer att göra mig förlamad! Jag blev lycklig då jag tittade ner på mina tår och såg att de rörde sig på beställning.

Nu börjar nog klockan närma sig nytt dygn.

17 februari

Jag står vid sidan av sängen, känner hur det trycker på. Den där "jag måste skita-känslan" infinner sig. Blir undersökt och är öppen 10 cm! Får lov att krysta om jag måste. Gustav håller mig under mina armar. Nu börjar det! Jag krystar och stånkar. Helvete va ont det gör! Lyckas ta mig upp i sängen igen. Hade inte tänkt mig ryggläge, men det kändes bäst just då. Insåg sen att jag inte skulle kunna röra mig så mycket mer. Lyckades med lite möda lägga mig på vänster sida. Värkarna kom ganska tätt, hann med tre till fyra krysningar på varje värk. Fyfan vilken konstig känsla. En bebis är påväg ut ur mig! Får panik en sekund men sen kommer nästa värk. Krysta!

Lägger mig på rygg igen. Känns som att bäckenet ska gå i tusen bitar. Är trött som ett as, vill bara sova! Börjar tappa lusten att föda barn. Gustav och barnmorskan peppar mig. Jag fick känna huvudet! Det gav mig mera kraft. Kändes som att tiden stod stilla. Väntan mellan värkarna var nog värst av allt. Tillslut kom huvudet ut! Inte krysta! Andas! Jag flåsar som en idiot men pallar bara några sekunder innan kroppen tar över och bebisen kom ut! Hör att Gustav viskar till mig; -Det blev en pojke! Klockan är 01.36

Hör hur han skriker. Skönt! Han hade bajsat i fostervattnet precis i slutet, så barnmorskan var beredd att suga rent i hans lilla mun. Strax därefter får jag upp honom på bröstet. Han är helt underbar! Stora mörka ögon som kollar runt, undrar vad som precis hänt.
Jag känner bara en enorm lättnad. Nu är det äntligen över! Vi fixade det!

onsdag 24 februari 2010

måndag 22 februari 2010

Sådärja

Det är svårt att beskriva hur alltig känns just nu. Lycka är nog för tamt...

Hermans gulsot verkar då vara påväg bort. Vi får se vad tanten från BVC säger. Hon kommer på besök vid 13-tiden.
Annars sover, bajsar och äter han mest. Och det är inga små mängder bajs och kiss. Herregud. Hann byta tre blöjor på raken igår innan sängdax. Och då hann jag inte ens lyfta upp honom från skötbordet mellan gångerna!

Pappa Gustav är hos frissan nu på morgonen, så det är första gången jag är ensam här hemma med Herman. Det ska bli spännande och se hur vi ska klara oss då Gustav börjar jobba igen. Han fixar ju med allt här hemma nu, och jag ligger mest i soffan. Hoppas på att få sova lite idag oxå. Herman skulle ha mat varannan timme inatt. Han fick sova i sin säng för första gången, och det uppskattades inte alls av herrn. Hoppas denna natt blir bättre!

söndag 21 februari 2010

måndag 15 februari 2010

Lite bilder!




v39+6

I morgon är det dagen med stort D! Vi får väl se vad bebis tycker om saken. Slemproppen släppte i morse efter ajaj i magen. Besök hos BM och allt såg bra ut. Hon trodde inte det skulle dröja länge innan det sätter igång. Jag börjar bli rädd! Nu är det på riktigt, ingen återvändo...
Sammandragningarna tillsammans med en mensvärksliknande smärta kommer oregelbundet, så vi får väl se hur länge Gustav får vara på jobbet idag innan jag ringer hem honom i panik ;)
Hoppas på att Emeli (och Martin?) vill komma på semlor senare. Annars äter jag alla själv ^^

onsdag 10 februari 2010

Sådärja.


Nu börjar vi få lite ordning på torpet.

Typiskt!


När jag äntligen orkat mig upp ur soffan för att hämta vatten måste Monster förorena det.

Vecka 39+1

Sex dagar kvar till beräknad förlossning. Det känns helt galet! Insåg i helgen att jag borde börja förbereda mig mentalt inför förlossningen. Vet inte riktigt hur, men det känns bättre om man tänkt lite på det innan. Inga känningar i alla fall, bara lite molande mesvärk på kvällarna. Vill att det ska sätta fart nu!
Dessan ringde nyss. Hon hade drömmt här om natten att det va en liten tjej. Vi får väl se om hon är synsk ;)Pappa tror oxå att det blir en tjej, alla andra tror pojke.

tisdag 9 februari 2010

måndag 8 februari 2010

Den funkar!


Gustav testar sjalen. Piggy verkar gilla den!

Flytt å sånt

Äntligen färdig! Städade ur lägenheten igår, besiktning den 11:e. Hoppas att den går igenom, annars blir jag lessen och måste gråta lite.
Här hemma är det ett smärre bombnedslag. Grejjer överallt. Men jag ska börja packa ur lite kartonger.
Katterna tog flytten bra, eller två av dom. Häxa är ju som hon är. Så det tar nog några dagar innan hon blir varm i pälsen.

Va hos MB idag. Allt såg kanon ut. Magen växer som den ska, med ett SF-mått på 34 idag (mot 32 sist) Ska dit på måndag igen om inte bebis kommit innan dess.

Förresten så avgudar jag vår disk och tvättmasin!

torsdag 4 februari 2010


Naglarna tillsammans med mitt hår verkar vara det enda som inte tagit stryk av graviditeten. Naglarna är dock något ojämna till följd av flyttpackning.

Natten

Ja, natten har minst sagt varit spännande!
Började få lite molande mensvärk vid 22-tiden, vilket sedan övergick till strålande värkar ner i ljumskar och bak på fogarna. Mitt i allt detta kraschade magen, så det fick bli många löp till toan. Lagom kul med sammandragningar då ;) Mensvärken och "förvärkarna" fortsatte men kom inte regelbundet, och inte heller tillsammans med sammandragningarna. Vid 01.30 blev jag less och tog två alvedon, sen somnade jag. Har inte känt nåt alls på hela dagen idag, förutom sammandragningar som vanligt. Jag har inte tid att föda barn nu!

Vi får hoppas det lugnar ner sig helt till efter helgen.

onsdag 3 februari 2010

Vecka 38+1




Nu börjar det hända saker!

Målning

Blev så glad igår när jag hörde att de börjat måla! Ska bli så skönt att slippa oroa sig för att ha hantverkare å skit springandes hemma medan man har en nyfödd att ta hand om.
Här i Växjö har det kommit massor med snö! Jag som va less skiten efter två veckor i Nordmaling. Gustav fick åka ut och ploga kl 2 i natt, så vi får väl se när han dyker upp här hemma. Jag får roa mig med packning och städning så länge. Har ytterst lite kvar i köket, sen är det i princip städat å klart. Skönt att slippa torka köksluckor och skåp när vi städar ur sen.

13 dagar kvar... Tänk om grodan kunde komma på beräknad dag! Skulle va skönt.

måndag 1 februari 2010

Nu närmar det sig med stormsteg!

Du är på dag 265 av 280. (94,6%).
Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 5 fulla dagar (v37+5).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tis 16 feb 2010
Du har 15 dagar kvar till beräknad förlossning.

En vecka sen sist

Jag är inte bäst i världen på att uppdatera. Kan bero på att mitt liv är ganska trist och händelselöst, eller att jag är lat. Mest troligt en kombo av de båda. Vi har i alla fall varit mycket effektiva helgen. Flyttat hela förrådet till nya lägenheten, rensat ut det som ska kastas och nu idag har jag börjat packa köket. Börjar se ljuset i tunneln! När köket är färdigt blir är det dax för klädkammaren. Där finns oxå en hel del att göra.

På bebisfronten har det inte hänt så mycket. Magen växer och sammandragningarna kommer tätare. Kan det vara ett tecken tro? Ska till barnmorskan nästa måndag, sen är det bara en vecka kvar till beräknad förlossning! Det kommer nog att kännas konstigt att inte ha något i magen längre. Bara tomt lixom... Ser fram emot förlossningen med skräckblandad förtjusning, och hoppas på att allt går bra. Är lite skraj för akut snitt. Men händer det så får det va så. Huvudsaken bebis är frisk!